Kriminalpolitik Förr hade Kriminalvården ett samlande uttryck för vad man ville åstadkomma i parollen ”Bättre ut”. Den tycks numera helt bortglömd. Inlåsning är det som gäller, skriver Janne Sundling.
Socialdemokraterna har hållit kongress. Inget tyder på att partiet kommer att rubbas i den triangulering man gjort gentemot främst SD och M i frågor om migration och kriminalitet.
Med några få undantag tycks det finnas en politisk enighet om att det som ska gälla i det senare fallet är: fler och skärpta straff. Om Morgan Johansson eller Gunnar Strömmer är justitieminister tycks inte spela så stor roll. Inte heller om det är Teresa Carvalho som tar posten efter nästa val. (Vad hände med Ardalan Shekarabi som var talesperson i de här frågorna? Var han för soft?)
Anstalterna fylls
Självklart ska de som begår grova brott dömas och hamna på anstalt. Gängkriminaliteten har ökat dramatiskt med fler mord och attentat och förövarna är allt oftare barn och unga. Evin Cetin och Jens Liljestrands bok ”Barnsoldater” ger en skrämmande bild av denna verklighet.
Fler och skärpta straff betyder att Kriminalvårdens anstalter fylls och har platsbrist.
När min fru började jobba i Kriminalvården år 2000 fanns det runt 5 000 platser på fängelser. I dag är de mer än dubbelt så många.
Men det stannar inte där. I Kriminalvårdens prognos över platsbehovet behövs det 27 000 platser år 2033. Jimmie Åkesson stod i partiledardebatten nyligen och sa att Sverige om tio år kan ha 30 000 – 40 000 intagna. Uppenbarligen var det ingen överdrift.
Från 8 580 anställda år 1996 är Kriminalvården i dag uppe i över 20 000 anställda, och med en beräknad personalstyrka år 2033 på cirka 30 000 anställda.
Inte längre ”soft”
Enligt prognosen för antalet platser skulle svenska Kriminalvården då (2033) ligga i klass med fängelsebefolkningen i dag i Marocko, Kambodja och Malaysia. Före länder som Sydafrika, Azerbajdzjan och Iran.
I internationella jämförelser och debatt brukar de nordiska länderna sorteras in i de som går under beteckningen ”soft on crime”.
Det stämmer inte längre när det gäller Sverige. Danmark som länge framhållits som ett föredöme vad gäller åtgärder mot kriminalitet av en del i debatten ligger en bra bit under Sverige i relativ nivå, de andra nordiska länderna ännu lägre i fängelsebefolkning.
Hur kan då Sverige ha en beläggningsgrad på över 100 procent? Jo, dubbelbeläggningar. I överfulla fängelser får celler som är avsedda för en person en våningssäng. I sig en mardröm inne på anstalterna, och det bäddar för konflikter och våld.
Utrymmet för någon form av behandling krympte hela tiden över den tid jag kan överblicka och haft insikt i Kriminalvården (2000 till 2022).
Förr hade Kriminalvården ett samlande uttryck för vad man ville åstadkomma i parollen ”Bättre ut”. Den tycks numera helt bortglömd. Inlåsning är det som gäller. Vad som händer under tiden straffet avtjänas tycks lämnas åt sidan.
Ängsliga chefer
”År 2023 var det dock endast 22 procent av klienterna på anstalt respektive 13 procent av klienterna i frivård med behov av behandling som fullföljde ett behandlingsprogram”, skriver Riksrevisionen i sin granskning av Kriminalvårdens behandlingsverksamhet (RiR 2024:13).
Förra året kom boken ”Sluten anstalt” av Fanny Klang som bygger på hennes egna upplevelser av att arbeta på anstalt. Den ger en dyster, men så vitt jag vet rättvisande bild, av hur det fungerar. Unga människor som kommer in som anställda med ambitioner att göra skillnad bryts ned av ängsliga chefer och kollegor som valt yrket för att de inte kom in på polisutbildningen, och som sett lite för många amerikanska fängelsefilmer.
Det är naturligtvis något av en politisk ironi att den sittande borgerliga regeringen i rask takt ökar antalet statligt anställda. De som tidigare haft arbetsgrupper och program om hur staten ska krympas. De tre största statliga arbetsgivarna, polisen, försvaret och Kriminalvården, har i stället växt rejält och kommer att fortsätta växa.
Men deras tillväxt riskerar leda till stora motgångar om det inte finns en politisk vilja och ambition kring vad de ska åstadkomma.
Ingen utveckling
Med dagens kriminal”vård” riskerar de unga som i dag döms till straff bara erbjudas en statligt finansierad vidareutbildning i kriminalitet. ”Bättre ut – ja, som bättre kriminell”, ungefär.
Det finns fantastiska människor som arbetar i den här verksamheten. Men de har fått det allt svårare under den tid jag haft insikt. Uppgivenheten hos dem är stor när den grundläggande uppgiften bara tycks inskränkt till inlåsning.
När människors möjlighet till förändring stängs in upphör också all möjlighet till utveckling. Det blir: Bättre in – än ut.
Janne Sundling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
