På fel sida vattenytan

Bidragssystemen måste stärkas.

Idag skriver Dagens Arena om att fattigdomen fördubblats på tre år, en förskräcklig utveckling som började för mycket längre sedan än 2021. För under lång tid har människor med lägre inkomster nätt och jämnt hållit sig över den ekonomiska vattenytan. Efter 20 år av klasspolitik räcker det med att priserna bara ökar marginellt mer än inkomsterna för att tusentals människor ska hamna under ytan.

Som statistiker får man då och då ta emot gliringar som – ”lögn, förbannad lögn och statistik”. Kanske ligger det något i uttrycket, men en mer träffande beskrivning av statistikens utmaningar kom från en lärare i grundkursen i statistik: Om du kör ned ena handen i en hink med iskallt vatten och den andra i en hink med vatten som snart kokar, ja då är ju medeltemperaturen bara lite mer än fingervarmt! 

När prisökningarna och arbetslösheten tog fart innebar det att många människor som precis hållit sig över ytan istället hamnade under.

Lärdomen är att det inte alltid räcker med att titta på ett enkelt sammanfattande mått som medelvärde för att beskriva en fördelning. Exemplet speglar väl det som hänt med inkomsterna i Sverige de senaste decennierna. Inkomsterna har i medeltal ökat, särskilt för medel- och höginkomsttagare. Sjunkande räntor, lägre skatter och billigare importvaror har gjort perioden från Alliansregeringens tillträde till energikrisens högre räntor till en fantastisk tid för breda inkomstlager. Har du haft jobb, bostad och en hyfsad inkomst har du inte haft mycket att klaga på, men det har haft sitt pris. 

Parallellt med att medel- och höginkomsttagare glidit fram på en räkmacka har situationen för dem vars liv inte löper fläckfritt blivit svårare. Har du tvingats hanka dig fram utan fast jobb har du sannolikt heller inte fått ett förstahandskontrakt och får som tack för det betala mer för ditt boende. Om arbetsgivaren sedan går i konkurs, du drabbas av sjukdom eller bara skaffar barn, ja då märks urholkningen av välfärden även om du haft det gott ställt innan. 

För många människor i de lägre inkomstskikten har de senaste 20 åren inte varit någon dans på rosor. De högre medelinkomsterna har drivits av människor med högre inkomster, medan låginkomsttagare knappt fått några inkomstökningar alls. När prisökningarna och arbetslösheten tog fart innebar det att många människor som precis hållit sig över ytan istället hamnade under. När pengarna plötsligt inte längre räcker till kan det gå fort. Bostadssituationen blir ännu svårare, möjligheten att ta sig till jobbet eller bekosta medicin försvinner och för ett barn kan den ekonomiska osäkerheten skapa sår som formar hela livet.

Det behöver inte vara såhär. Genom utbildning och arbete kan de lägsta inkomsterna öka mest och bidra till att samhällets totala inkomster ökar. Men bidragssystemen som tryggar att människor inte hamnar på fel sida vattenytan måste också stärkas. Det kallas omfördelning.