När blev miljarder en ”liten peng”?

Utvecklingen har visat vinstjaktens baksida. Rimligt att lägga om politiken.

I söndags återinvigdes den första åternationaliserade järnvägslinjen i Storbritannien.

Tåget gick klockan 06.14 från Waterloo station i London till Shepperton.

Labourregeringens transportminister Heidi Alexander kallade det för en ”ny gryning”. Den brittiska regeringen planerar att, i takt med att kontrakten med privata utförare går ut, åternationalisera hela järnvägsnätet och låta det statliga Great British Railways sköta linjerna och driften.

Speglar en bredare förskjutning i synen på vilka verksamheter som bör utsättas för marknadskonkurrens

I Storbritannien, liksom i Sverige, har avregleringarna lett till samordningsproblem och bristande underhåll och kort efter Labours valseger förra året beslutade parlamentet om de förändringar som nu börjar träda i kraft.

Förändringen är dramatisk.

Den speglar en bredare förskjutning i synen på vilka verksamheter som bör utsättas för marknadskonkurrens. Efter tre–fyra decennier då pilen pekat i en och samma riktning har det börjat svänga.

I Sverige har till och med liberalerna insett att vinstjakten i den svenska skolan leder till betygsinflation, för stora klasser och ett växande antal icke-behöriga lärare.

Däremot verkar de här insikterna ännu inte ha landat hos Centerns nya partiledare Anna-Karin Hatt.

Redan i sin första partiledardebatt några dagar efter att hon valts framgick det att hon har ungefär samma syn på frågan som Centern hade under Maud Olofssons tid.

Konkurrens är bra. Valfrihet är bra.

Därför är det nödvändigt att bolag som driver skolor har rätt att ta ut vinst.

– Huvudproblemet är inte att det blir några kronor kvar på sista raden, säger Anna-Karin Hatt i en stor intervju i Aftonbladet.

Hon betonar att det viktiga är vilken kvalité skolan har. Elevens behov ska stå i centrum.

Det finns en rad invändningar mot det resonemanget. Till att börja med är det inte fråga om ”en liten vinst”. Det är ordval som vill ge sken av att det handlar om en spottstyver som den hårt arbetande skolentreprenören kan ta ut vid årets slut och lägga på kistbotten, eller kanske för att betala frukostgröten till sin familj.

I själva verket är det varje år miljarder av svenska folkets skattepengar som redovisas som skolvinster.

Vi vet numera också att det svenska skolsystemet blivit det mest segregerade och därmed ojämlika i Norden. Enligt en artikel i Dagens Samhälle finns det i dag 450 segregerade skolor, det vill säga som har antingen en väldigt hög andel elever med utländsk bakgrund eller en mycket låg andel.

Och även om man väljer att bortse från systemets segregerande effekter finns det inget direkt samband mellan rätten att välja skola och rätten för privata företag att ta ut vinst från svensk skola. Det går alldeles utmärkt att tänka sig skolor som drivs som stiftelser eller ekonomiska föreningar och som därmed erbjuder alternativ till de kommunala skolorna, även om man skulle förbjuda vinst.

På samma sätt som politikerna i Storbritannien nu tagit konsekvenserna av att järnvägssystemet blivit sämre av privatiseringarna, finns det skäl även för Centern och Anna-Karin Hatt att ompröva några av sina mer dogmatiska linjer i skolfrågan.

Även en ideologiskt motiverad politik måste kunna lära något av verkligheten som den blivit.

Jesper Bengtsson