Människan för en ständig kamp mot monopol- och monopsonikrafterna.
Varför är allmännyttan och vår hyresmodell värd att försvara? Varför ska vi oroa oss när fackförbund tappar medlemmar eller företag vägrar acceptera kollektivavtal? För att krafterna som de håller tillbaka endast jobbar mot samhällsmedborgarna. Forskningen visar nu allt tydligare att reformer som stärker människors makt mot marknadsaktörerna gynnar hela samhället.
Under tisdagen arrangerades konferensen Facken och framtiden – Partsmodellen, arbetsmarknaden och produktiviteten av Facken inom industrins produktivitetskommission. Huvudtalare var arbetsmarknadsforskaren Alan Manning som talade om monopsoniforskningen på arbetsmarknaden, varför den är viktig och vad som kan göras för att minimera problemen.
Monopsoni är nära besläktat med monopol, begreppet som används när det bara finns en säljare på en marknad. Monopsoni är samma sak fast på köpsidan, alltså en marknad där det bara finns en köpare. Det mest kända exemplet på ett monopol i Sverige är Systembolaget (även om det går att ifrågasätta monopolstatusen efter första juni …), men reglerade monopol finns på många områden i samhället. Monopsoni som forskningsfält har vuxit de senaste åren och då särskilt inom arbetsmarknaden, där arbetsgivare (som köpare av arbetskraft) får en monopsoniliknande ställning.
Fördelarna med regleringar och institutioner som jämnar ut maktbalanser är uppenbara
Det kluriga för nationalekonomer och andra forskare som studerar samhället är att teoretiska modeller många gånger antar saker om marknaden som sällan stämmer överens med verkligheten, som perfekt konkurrens eller ett fullt utvecklat monopol. Perfekt konkurrens utgår från en maktbalans mellan köpare och säljare, där både köpare och säljare kan välja andra motparter. Rena monopol- eller monopsonisituationer är också ovanliga (i alla fall de som uppkommit utan reglering) och motparten har ofta någon typ av makt att sätta emot.
Det finns däremot många situationer där en marknadsaktör får makt som gör att de kan agera mer som ett monopol än under perfekt konkurrens. På bostadsmarknaden skulle till exempel en oreglerad marknad lätt sätta fastighetsägaren i en monopolliknande position, då en flytt är betydligt jobbigare för hyresgästen än för fastighetsägaren. Det ger fastighetsägaren ett maktövertag som resulterar i en högre hyra, ett problem som Bostad2030 har skrivit flera rapporter om.
Samma tendenser finns på arbetsmarknaden, där arbetsgivaren har betydligt mer makt än löntagarna och det är inom detta område som monopsoniforskningen vuxit fram. Arbetsgivaren är i detta fall en köpare av arbetskraft och är ytterst den som beslutar om villkoren för den anställde. I Sverige har vi en partsmodell mellan fack- och arbetsgivarorganisationer för att balansera upp maktförhållandet, medan man i andra länder ofta har beslutade minimilöner och mer reglering.
Fördelarna med regleringar och institutioner som jämnar ut maktbalanser är uppenbara. Människor får bättre livsvillkor och det ger en större förutsägbarhet till bägge parter. Monopsoniforskningen visar också tydligt att en mer balanserad maktstruktur med högre löner och bättre villkor gör att jämlikheten ökar och att arbetskraften allokeras till mer produktiva branscher. Det ger ökad tillväxt och gör oss rikare i framtiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
