Krisen inte över för UI

Debatt Rouzbeh Parsi lämnar men Jakob Hallgrens förtroende som direktör för UI allvarligt rubbat.

Den externa utredningen kring Rouzbeh Parsi, dåvarande programchef för Mellanöstern och Nordafrika vid Utrikespolitiska Institutet (UI), blev nyligen avslutad. Han får lämna sitt uppdrag.

Bakom utredningen står advokat Biörn Riese och före detta diplomaten Staffan Carlsson, som under nio veckor intervjuat över 60 personer och gått igenom omfattande underlag.

Vi välkomnar utredarnas arbete och det grundliga tillvägagångssättet. Det är ett viktigt steg och något vi tidigt efterfrågade, när det blev tydligt att UI:s omdöme brustit.

Samtidigt finns ett grundläggande problem med hela uppdragets inramning. Att UI:s styrelse hade uppdragit utredarna att ta reda på om Parsi har deltagit i en av den iranska regimen orkestrerad påverkanskampanj mot Sverige. Men det är en omöjlig uppgift för någon annan än SÄPO att avgöra. Därför blev svaret nej på den frågan.

Men det gör inte rapporten till ett frikännande. Tvärtom: det är allt annat än smickrande läsning, både om Rouzbeh Parsi och UI:s verksamhet.

Det framgår tydligt att Parsi från dag ett haft en konsekvent linje – en linje som gynnat den iranska regimens intressen och detta med UI:s vetskap. Ett axplock ur rapportens slutsaster är att Parsi genom åren inte kommenterat Irans förtryck, terror och brott mot mänskliga rättigheter, utan istället fortsatt förespråka lättnader av sanktioner mot Iran, samt ifrågasatt om iranska regimen är en diktatur. Utredningen konstaterar även att Parsis metod gått ut på att presentera sin uppfattning om Iran som den enda giltiga, helt i strid med UI:s fastställda metodansvar. Ett annat uppgift är att Parsi grundat och drivit en förening i Sverige, European Iran Research Group (EIRG) med agenda som bestått i att stärka Irans relation med europeiska länder.

Frågan är inte löst bara för att Parsi nu har lämnat UI. Tvärtom bör vi fråga oss om UI:s och direktör, Jakob Hallgrens, agerande inte kommit alldeles för sent. Hur mycket har de underlåtit att agera? Och hur mycket skada har det i längden orsakat för svenska intressen och Sveriges säkerhet?

Vi menar att Jakob Hallgrens förtroende som direktör för UI är allvarligt rubbat. Vår utrikesminister ska rimligen kräva mer av UI. Och UI:s styrelse bör inte luta sig tillbaka i tron att de allvarliga bristerna nu är lösta. Att UI till stora delar finansieras av Utrikesdepartementet gör frågan till en nationell angelägenhet.

Hela hanteringen gör det svårt att bortse från ett centralt faktum. Hallgren valde till en början att ta Parsis parti Han vägrade inleda en oberoende granskning, trots upprepade varningssignaler. Först när opinionen växte och UD tvingades uttala sig i starka ordalag valde man att agera. Det är inte ledarskap. Det är reträtt under press.

Det är bra att Parsi nu har fått gå. Men att han så länge kunde verka i UI:s namn, i iranska regimens intresse visar på djupa brister i hela UI:s ledning.

Förtroendet för UI är allvarligt skadat, vilket kräver att de går till botten med problematiken.