Alla till Stockholm 7 juni

Någonstans går en gräns. Och för många har den passerats nu.

Demonstrationen mot Irakkriget den 15 februari 2003 var den största demonstrationen sedan vietnamrörelsens största mobiliseringar i början på 1970-talet, 1 maj 1975 var den största.

I februari 2003 gick nära 40 000 personer i den bitande februarikylan mellan Norra Bantorget och den amerikanska ambassaden. Snön knarrade under fötterna, men folkmassan värmde. Nej till krig! Detta var innan sociala medier hade haft sitt stora genombrott, mobiliseringen skedde genom e-postlistor, mail efter mail i inkorgen från olika organisationer och nätverk som skickade vidare kallelsen till en global manifestation. Människor i över 600 städer över hela världen deltog i demonstrationerna den 15 februari 2003, den då största globala protesten i mänsklighetens historia.

I juni 2025 famlar vi efter sätt att uttrycka vår förtvivlan över det som sker i Gaza. Situationen går från fruktansvärd till fasansfull till bortom ord.

Hör de skarpa orden från Rädda barnen och FNs barnfond UNICEF

Sedan mer än två månader har Israel blockerat införsel av allt: mat, läkemedel, bränsle. Civilbefolkningen var svårt plågad redan innan, av bomber, beskjutning från drönare, pansarvagnar och krypskyttar, och av att det inte längre finns något fungerande sjukhus i Gaza. Över 90 procent av alla byggnader är förstörda, nästan alla skolor, bomber kan falla och faller överallt, ingen plats är säker. Och nu är hungersnöden akut.

Tusentals lastbilar står redo att köra över gränsen, men hindras av Israel, detta är en medvetet skapad svältkatastrof. De senaste dagarna har Israel släppt in en minimal nödhjälp som delats ut på fyra platser i Gaza. Desperata människor har tvingats gå i timmar, när de utmattade kommer fram har de trängts in boskapsfållor och förnedras. Av Israel. Och av Sverige, som har dragit tillbaka sitt bistånd till FN-organet Unrwa, den enda organisation som har infrastruktur på plats för att kunna sköta distribution av nödhjälp. Detta är alla biståndsorganisationer eniga om: hör de skarpa orden från Rädda barnen och FNs barnfond UNICEF från ett riksdagsseminarium om biståndets betydelse för barnen i Gaza.

Vid flera tillfällen har människor som köar för nödhjälpen beskjutits av israelisk militär. I helgen öppnade israeliska försvarsmakten IDF eld mot människor vid matutdelningen, över trettio döda skriver in händelsen bland världshistoriens värsta brödkömassakrer.

Någonstans går en gräns. Och för många har den passerats nu.

I min hemstad Uppsala har Palestinska folkets förening demonstrerat varje lördag sedan oktober 2023. I snö och regn, från Slottsbacken till Stora torget, samling med appeller framför Åhléns. På samma sätt har människor demonstrerat runt om i Sverige. På lördagar klockan tolv framför Konditori Siesta i Visby har de ibland varit två personer. Men förra veckan sträckte sig demonstrationståget längs med ringmuren hela vägen mellan Östercentrum och Söderport, och det finns mycket som tyder på att den nationella demonstrationen som ska äga rum i Stockholm nu på lördag den 7 juni kommer att bli stor. Kanske större än någon annan tidigare.

För folk har fått nog. Israels våld är allt mer urskillningslöst, det är outhärdligt att se hur spädbarn dras fram ur ruinerna, som ett mirakel överlever en liten, liten kropp men tiotusentals barn finns bland de minst 53 000 som dödats. Nu riskerar många, många fler att dö av svält.

Det är ett extremt våld mot ett helt folk och kan enbart beskrivas som folkmord, för att citera Byggnads ordförande Kim Söderström.

Sverige säger nej till folkmord. Alla till Stockholm 7 juni.

Lisa Pelling