Analys Om Sven Wedén levt idag skulle han förmodligen längtat tillbaka till gahrtonisterna. Det skriver Mats Wingborg.
I riksdagsvalet 1964 fick Folkpartiet 17,1 procent av rösterna. En längre period av nedgång hade börjat, men för dagens Liberaler måste siffrorna framstå som science fiction. Stödet för partiet skulle fortsätta att sjunka och har aldrig mer nått upp till samma nivåer. Ett år innan valet 1968 avgick partiordföranden Bertil Ohlin och ersattes av Sven Wedén. Även inom Folkpartiets ungdomsförbund (FPU) skedde skiften. Vid kongressen 1966 blev Thomas Hammarberg vald till ny ordförande.
Orolig för Vietnamfrågan
Under sin tid som partiledare skrev Wedén en handfull maskinskrivna brev till Hammarberg som finns i Hammarbergs privata arkiv. Temat är återkommande. Wedén är orolig för utvecklingen inom FPU. Inte minst oroar han sig för den falang som leds av Per Gahrton. I ett brev daterat den 23 april 1968 skriver Wedén att han besökt en FPU-konferens i Storlien i Västerbotten där de ledande FPU-medlemmarna var ”gahrtonistiska eller värre”. Wedén uppmanar Hammarberg att omedelbart ta ”itu med de odemokratiska krafter som härjar inom FPU”.
Wedén är särskilt bekymrad över att gahrtonisterna vill ansluta FPU till Svenska kommittén för Vietnam. Det som i synnerhet upprör honom är kommitténs krav på att de ”amerikanska styrkorna skall dras ur Vietnam före förhandlingar”. Ännu mer oroad är Wedén över läget i det Liberala Studentförbundet. Med dem vill han ”klippa” alla förbindelser. I ett brev den 3 mars 1969 motsätter sig Wedén att FPU ska byta namn till Liberal Ungdom. Han menar att ungdomsförbundet då skulle förknippas med Liberala Studentförbundet. Förslaget om namnbyte dras också tillbaka.
I ett brev från den 25 mars oroar sig Wedén för innehållet i FPU:s tidskrift Liberal Debatt. Han menar att innehållet, där Vietnamfrågan tar ett växande utrymme, enbart speglar en ”mycket begränsad” opinion. Den 26 september 1969 lämnar Wedén posten som partiordförande av hälsoskäl. Dragkampen om verklighetsbeskrivningen skulle dock fortsätta. Thomas Hammarberg reser i Mellanöstern med Per Ahlmark och besöker Israel, Libanon och Jordanien. De publicerar sig tillsammans, men deras analys glider alltmer isär. När de ska träffa företrädare som är kritiska till Israels utrikespolitik uteblir allt oftare Ahlmark. Splittringen är ett faktum.
Avskydde högerradikalism och nazism
Vid FPU-kongressen 1969 vinner Per Gahrton striden om ordförandeposten mot Olle Wästberg och gahrtonisterna tar över makten. Det Liberala Studentförbundet byter 1972 namn till Frihetlig vänster för att sedan byta namn igen. Denna gång till Frihetliga Socialisters Förbund. Hammarberg överger Folkpartiet och blir så småningom socialdemokrat. Till sist lämnar också Gahrton Folkpartiet och är med och bildar Miljöpartiet.
I en bemärkelse har historien snurrat ett helt varv. Wedén menade att Folkpartiet var för uppmjukat och att man borde inta en ”frontställning” mot interna ”vänstertendenser”. De socialliberala krafter som idag finns kvar i partiet är snarare oroade för att partiet inte kan hålla rent mot SD. Vi kan anta att Wedén nu snurrar flera varv i sin grav. Han avskydde högerradikalism och nazism. Det var ett skäl till att han i sin ungdom valde att engagera sig i Folkpartiet och inte i högern. Om han levt idag skulle han förmodligen ha längtat tillbaka till gahrtonisterna. De hade behövts för att hålla SD stången.
Mats Wingborg
Bakgrund: Under nästa år kommer en bok på förlaget Atlas med texter av Thomas Hammarberg. Boken redigeras av Mats Wingborg och Anki Wood. Där kommer det att finnas mer resonemang om breven från Sven Wedén. Den som i väntan på boken vill läsa mer om denna period inom Folkpartiet rekommenderas Håkan A Bengtssons recension av Per Gahrtons memoarer, publicerad i Statsvetenskaplig tidskrift nr 1/2004. Länk till texten finns här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
